Under hösten flyttade jag in i GaW:s kontor för att praktisera inom projektet i tio veckor. Rent praktiskt var flytten inte lång, som masterstudent i historia vid Uppsala universitet spenderar jag ofta min vardag vid institutionens studieplatser precis utanför, men skiftet från korridor till kontor har gett tillgång till kunskaper som varit svårare att samla på sig vid den vanliga studieplatsen. Som historiestuderande övar man sig i de praktiker, analytiska förmågor och kritiska förhållningssätt vilka ligger till grund för att utröna okända eller fördjupade kunskaper om mäns och kvinnors liv förr. Förflyttningen från student till praktikant har inte bara konkretiserat hur dessa färdigheter kan tillämpas i verkligheten och det yrkesliv som väntar efter studiernas avslut, men erfarenheten har också gett insikt till vikten av att ständigt fortsätta utveckla sina kunskaper och aldrig se sig själv som färdiglärd.
Min tid hos GaW har gett inblick i ett forskningsprojekt som nyanserar kunskapen om mäns och kvinnors arbete i det förflutna. Genom att fokusera på verb lyfts konkreta praktiker fram ur källmaterialet och synliggör aspekter av arbete som sällan inryms i andra beskrivningar, såsom yrkestitlar. Verbfraser som hämta korn, göra skor eller leja same ringar in de sysslor människor utförde för sin levnad och breddar på så sätt även förståelsen av människors arbete förr. En stor del av min tid som praktikant har också upptagits av att läsa och transkribera ett av de källmaterial där verbfraser som dessa återfinns, domböcker från Hammerdals tingslag i Jämtland under tidigt 1700-tal.
Som novis på handskriftsläsning och transkribering har praktiken varit en spännande utmaning och viktig möjlighet. Efter några dagar av hopplöshet, då bokstäverna endast hopade sig till oläsliga ord och svårtolkade formuleringar, började de sirliga tecknen till slut falla på plats. För varje nytt ord jag lyckades tyda ersattes den utsiktslösa känslan med entusiasm och nästan överraskande snabbt blev de meningar som skrivaren plitat ner begripliga. Det förflutna var inte längre svårfångat, i stället tycktes jämtarnas sysslor, färder, konflikter, armod och vardag snarare högst levande. För mig var det en lyckträff att praktiken inom GaW inföll med forskningsprojektets fokus på Jämtland, en plats där jag har mina rötter och som också är utgångspunkten för mitt masterarbete. I domböckerna återfanns därför inte bara de verbfraser som är så centrala för GaW:s forskning, de gulnade sidorna vittnade också om den miljö jag nu fördjupar mig i och väckte förstås en mer personlig nyfikenhet för de människor vars öden skrivaren nedtecknat – bland annat två avlägsna släktingar vilka avrättades 1705.
De tio veckorna som praktikant passerade snabbt men de erfarenheter som perioden gav upphov till kommer jag bära med mig länge. Praktiken har varit en värdefull inblick till de många avväganden, tolkningar, diskussioner och beslut som sammanfaller i forskningen, något som också varit en trygg insikt om att de oräkneliga överväganden man gör som student inte innebär osäkerhet utan snarare är en oundviklig del av forskarens process. Tiden hos GaW har varit både glädjande och utmanande, men framför allt har den väckt nyfikenhet – vad mer finns dolt i det förflutna och vad kan vi lära oss av det?
Sigrid Ejemar
praktikant vid GaW
genderandworkblog 